Expressen den 17 oktober 1971.

Ny ska Norrlands fäbodar räddas - och Valter, 60, kanske blir Sveriges första statliga "fäbodstinta"!

Av Bosse Damm och Bengt Weilert. Fäbodvallar och stintor och näverlurar - det låter som en förgången tid. Men nu skall fäbodarna leva upp igen. Det har Valter Wallner, 60, i Oviken i Jämtland, bestämt sig för. Och efter flera års personlig propaganda för fäbodlivets tjusning har han fått kommuner och länsmuseet med sig. Den ena fäbodvallen efter den andra ruttnar ner eller växer igen. Det fanns mellan tre och fyra tusen i Jämtlands län när Valter Wallner började valla som tioåring. I dag finns det knappt mer än ett tiotal levande vallar kvar. Även de sista resterna av fäbodkulturen skulle säkert ha sopats bort om inte länsmuseet slagit larm.

Över hela Norrland går nu en våg av räddningsaktioer fram. Fäbodar ska restaureras och det talas till och med om att Valter Wallner, denna oldboy bland svenska cowboys bör anställas som statsavlönad fäbodstinta! Att även den sista generationen av fäbodfolk måste räddas kvar på vallarna. Längs fäbodarnas kungsled, den ödsliga skogsvägen mellan Persåsen och Börtnan i sydvästra Jämtland ska fyra fäbodvallar räddas: Gammalsvedjebodarna, Fettjebodarna, Långbodarna och Valters vall i Svedjebodarna. Sammanlagt ett 70-tal byggnader. Kommunen försöker nu reda ut de oerhört tilltrasslade ägande-förhållandena. Nästan alla markägare har flyttat och många fäbodar tillhör dessutom sterbhus. Hundratalet måste tillfrågas innan taken kan lagas, timmerstockar bytas och gärdesgårdar repareras. När nyttjanderättsavtalen är klara får troligen Arbetsmarknadsstyrelsen en räkning. Restaureringen är tänkt som ett beredskapsarbete. Länsmuseets planer går ut på att hålla ett par fädbodar levande. Övriga byggnader bör bli attraktiva semesterstugor. Wallner är säkert inte den ende som längtar tillbaka. Landsarkivarie Sten Rentzhog, Östersund:- Det blir säkert inget problem att hitta fäbodstintor. Många inte minst ungdomar är intresserade av detta sommarliv. Det är heller ingen utopi att tänka sig att staten avlönar eller bidrar till lönen. Det rör sig ju om så små summor.

Kanske kan Valter Wallner få ett rejält lönelyft på äldre dar. Sommaren som gick skötte han 12 kor, jobbade från fem på morgonen till åttatiden på kvällen, alla dar i veckan, för knappt en krona i timmen. Han går på ackord: 80 kr per ko och sommar. I 50 års tid har han varje sommar vänt tillbaka till fäbodlivet, tagit hand om några grannars kor, mjölkat, mockat dynga och - som han själv tycker - levt ett ljuvligt sommarliv. Som statsavlönad fäbodstinta (det lär säkert bli fäboförman i AMS avlöningslistor) kan Valter Wallner till och med börja räkna ATP-poäng. Och det missunnar säkert ingen honom. Han gör ju tredubbel nytta:) håller liv i en besjungen gammal fjälljordbrukartradition. 2) ger jordbrukarna i bygden litet sommarledigt och 3) gör en rejäl insats för landskapsvården.